så svårt att förstå
det mjuka gräset
som trampas under slag
och reser sig försiktigt
i vitgnistrande kristaller
och dämpar nästa slag
vajande för vinden
så svårt att förstå
den mest oskyddade
barnets ljusa ögon
dina ögon och mina
tillit och förtröstan
ett slag och de slocknar
makten rullar fram
så svårt att förstå
tillblivelsens livsfinger
i atomers sönderfall
när tiden hyvlar energi
och där står du
med glädjefyllda ögon
redo att älska
och ännu mera så
när den ohörbara sjunger
så mjukt, så älskande
när guds ögon gråter
glädjetårar, förlåtande
de hårda slagen slukas
innerligt för mig
ur "om O"