ja, nu är du nästan klar
tonerna slocknar
se dina fingertoppar
hur livet glider ut
muskler utan kraft
glädjen förrunnen
och du blir tvungen att se
natten, den svarta natten
som är så svår att se
hamrar mot ögonhinnor
kanske dör du för att leva
kanske levde du för att dö
och det vore så vackert
men kanske dör du bara
och väljer aska före smärta
hellre aska än krossad spegel
hellre sot än rengöring
jag vet inte
du vet inte
det är så sorgligt
när soten blir gammal och fadd
pestsmittad och ledsam
och alldeles vardaglig
men du ska veta
ljusen dansar i mina händer
jag böjer nacken åtsidan
sträcker den bakåt
av välbehag
och din längtan flyger
och i födelsens ögonblick
skickar jag orden
lindar jag gåvor med min röst
jag smeker dem över dig
och du tar emot
och de tumlar av glädje
fram och åter
och inga dörrar finnes
tillförsikt och sprittande glädje
dansar i dina händer
självklara vänner
alldeles självklara
Poeten i "8 glas"